Hej på er och godkväll!
Jag tänkte faktiskt bara skriva av mig lite och dela med mig av lite tankar. Ni som läser min blogg och följer mig på andra sociala medier vet att denna graviditet verkligen inte varit någon dans på rosor haha. Vi trodde liksom inte ens att jag skulle vara gravid så här ”länge” och har varit på stan-by typ varje dag i snart 2 månader! Men trots alla krämpor och besök på förlossningen så är vi ändå glada över att lillebror valde att stanna och har fått växa till sig och bli klar, så att han är redo för världen 🙂 Och även fast att det känts som en evighet nu så har den här graviditeten ändå gått jätte fort tycker jag! Det är ju bara 14 dagar kvar till BF idag, det är helt sjukt!
Trots att det är så nära nu så har vi ett inbokat läkarsamtal på specialistmödravården nästa måndag för att prata om igångsättning. Det är många som frågar mig varför jag inte kan vänta när det ändå är så tätt inpå BF och att det är bättre om förlossningen får komma igång av sig själv m.m. Mitt svar är då att jag inte vill gå över tiden samt att jag mår så pass dåligt både fysiskt och psykiskt av denna graviditet nu vilket inte heller är hälsosamt varken för mig eller lillebror. Att gå med konstant smärta varje dag pga förvärkar och foglossning, att känna sig otillräcklig och att inte kunna ta hand om sitt barn själv tär på en.
Vi vet inte exakt vad vi kan förvänta oss av det här läkarbesöket men förhoppningarna är kanske att bli igångsatt redan samma dag eller dagen efter. Jag ringde specialistmödravården och frågade lite och det enda hon sade var att jag skulle komma på ett bedömningssamtal på morgonen för att planera hur vi ska gå vidare och att läkaren eventuellt skulle undersöka mig och se om jag är öppen osv. Så vi får helt enkelt vänta och se vad som händer. Det är inte långt kvar nu i alla fall!
Det allra bästa skulle ju fortfarande vara om lillebror ville titta ut redan nästa vecka (!) men jag vågar inte hoppas på det. Vad tror ni?
