Okej då fortsätter vi där vi lämnade för en vecka sedan…
Jag hoppas att någon ska orka läsa allt detta! Jag kommer att skriva en tredje del där jag beskriver känslan att krysta och vad som händer efter att man tryckt ut bebisen haha. Så håll utkik!
Sista bilden på oss och magen tillsammans❤️
20.30 kom vi in till förlossningen och fick ett rum. Där kontrollerades min binda för vattenavgång och ctg kopplades på för att kolla så att allting var bra med bebis, det var det. Barnmorskan konstaterar att vattnet hade gått och vi får en tid för igångsättning fredag den 13/5 klockan 9.00. Men innan vi ska få åka hem så tas mitt blodtryck som hon upptäcker är så pass högt att hon vill rådfråga med läkaren innan hon skickar hem oss.
Under tiden så får jag värkar som känns som riktigt ond mensvärk och även extremt ont bak i ryggen! De gjorde aldrig någon vaginal undersökning på mig då de inte ville vara där nere och ”pilla”, som de sade, eftersom att vattnet hade gått och det kunde komma in onödiga bakterier. De trodde alltså också att denna förlossningen skulle ta tid…
21.45 tog de blodprover på mig och vi skulle få vänta en timme på provsvar. Under tiden ville de även att jag skulle vila för att sedan se om mitt blodtryck hade sjunkit.
Under den här timmen som jag skulle vänta så får jag regelbundna och riktigt intensiva värkar som kommer med 2-3 minuters mellanrum! Jag vet inte hur länge de höll i sig riktigt då det även gjorde ont i mellan de.
22.20 får jag band på handleden, vit nattskjorta, 2 extra kuddar, novalucol mot halsbränna och 2 alvedon för att kunna sova. Vi skulle alltså inte åka hem då mina värkar hade börjat och var så starka. Dessa två alvedoner hjälpte såklart ingenting så jag skulle istället få en morfinspruta för att kunna sova. Barnmorskan rullar även in en säng till Enis som han ska kunna sova på.
Mina värkar blir bara starkare och starkare och jag vet typ inte vart jag ska ta vägen. Men jag försöker andas igenom de och Enis masserar min rygg. Någonstans däremellan så blir jag bajsnödig och går på toaletten. Jag säger till Enis att jag inte vågar bajsa för ”tänk om jag trycker ut ungen??” haha! Enis skrattar åt mig och säger att jag inte ens är i närheten.
Jag hade fruktansvärt ont men sade aldrig riktigt någonting till barnmorskan då jag trodde att detta bara var början. Jag trodde liksom att smärtan skulle bli hundra gånger värre då jag var så inställd på att det skulle ta så lång tid. Det var riktigt jobbigt att tänka att det skulle bli så mycket värre.
23.05 kopplas ctg på för att kolla till bebisen innan morfinsprutan. Ctg:n registrerade inte riktigt mina värkar och därför kunde inte barnmorskan heller hålla koll på de. Men till sist så såg hon hur ont jag hade och ville då göra en vaginal undersökning innan hon skulle ge mig den där morfinsprutan. Då märker hon det… Jag var öppen 9 cm!!!
Hon säger ”hmm, bebisen ligger långt ned mot din rumpa tror jag. Eller eh nej förresten… hörni, det här är typ omöjligt men du är öppen 9 cm! Du får visst ingen morfinspruta utan här ska det födas barn!” Hon, jag och Enis bara tittar på varandra helt chockade. Vi skrattar lite grann men sedan ber jag henne kolla igen för att vara säker haha. Hon var säker.
Enis säng (som han inte ens hann röra) rullas ut och barnmorskan börjar förbereda rummet för bebis ankomst.
23.50 kopplas lustgasen på. Det var mitt enda hjälpmedel under hela förlossningen förutom Enis som masserade min ländrygg under hela tiden. Jag började på lägsta nivån på lustgasen och ökade ett steg när jag började krysta. Jag vet egentligen inte hur mycket den tog bort av själva smärtan men det var ett skönt hjälpmedel för andningen. Jag fokuserade liksom mer då. Men utan Enis massage hade jag ALDRIG klarat det!
Vi har tyvärr inte antecknat exakta tid när jag började krysta men det var ungefär i 40 minuter.
01.05 var han ute!
En sliten men nybliven stolt mamma!
Den där berömda frukostbrickan som alla pratar om är det godaste jag ätit i hela mitt liv!
Stolt nybliven pappa får sätta nål på tavlan?.
