Hej på er! Jag vet att det är många som har frågat och väntat på min förlossningsberättelse, men gud vad det är svårt att veta hur man ska formulera sig när man skriver tycker jag. Det är ju så mycket känslor inblandade och man minns inte allting men jag har försökt mitt bästa och vi lyckades även anteckna en del i mobilen under händelsens gång.
Jag måste bara tillägga att jag kommer att vara hundra procent ärlig och kommer absolut inte att förfina någonting.
Here we go!
Natten till onsdag den 11/5 så trodde jag nästan att det var igång då jag hade några starkare förvärkar som gjorde ont och höll i sig några timmar. Jag tänkte gå upp för att ta alvedon eftersom att det var så jag skulle skilja på förvärkar och de ”riktiga” värkarna. Men jag kom aldrig så långt då jag helt plötsligt vaknar av att Enis går till jobbet på morgonen. Alltså så var det förvärkar konstaterade jag.
Under dagen så kände jag absolut ingenting! Och ni som läser min blogg vet att jag var på stan med mamma och syrran, fikade och strosade runt utan några känningar överhuvudtaget.
Enis kom hem strax efter klockan 16, vi lagade och åt mat innan vi satte oss i soffan framför tvn. Enis var extremt trött så han somnade och sov i typ en och en halvtimme (som att han visste att något var på g).
Nu börjar det roliga!
Jag går och kissar men när jag ska gå upp så får jag en förvärk så jag väntar med att resa mig. Efter att den släpper så hör jag ett slags ”knäpp” och så börjar det bara rinna i toaletten! Jag ropar på Enis och säger ”jag tror att mitt vatten precis gick”…
Klockan 19.45 gick alltså mitt vatten. Jag ber Enis hämta min telefon och jag ringer till mamma det första jag gör för att rådfråga om ljudet jag hörde haha (det var nämligen samma sak för henne när hon var gravid med min syster). Sedan ringde jag till förlossningen och förklarade situationen och de sade att det absolut lät som vattenavgång men att vi skulle komma in på en kontroll för att vara hundra.
Vi började packa BB-väskorna. Skötväskan hade vi packat någon dag innan så minis saker var klara. Vi försökte behålla lugnet här hemma under tiden men det var inte lätt när vi insåg att vi skulle bli föräldrar inom 2 dagar!! (Då jag visste att man blir igångsatt inom 48 timmar när vattnet går om det inte sätter igång av sig själv).
Sedan inser vi också att vi inte har monterat in bilbarnstolen, det är stökigt hemma då det ligger grejer överallt, massa odiskad disk och maten framme på spisen. Men vi tänkte att ”vi fixar allting sen för vi kommer ju få åka hem, det är ju bara en kontroll”, trodde vi eftersom att jag inte hade några värkar haha…
Vi var ju beredda på att det skulle ta typ minst 16 timmar från att det sätter igång då jag är förstföderska, det var ju det alla hade sagt.
Klockan 20.30 kom vi in till förlossningen.
Fortsättning följer…
